Populära inlägg

lördag 24 september 2016

Har du fått vad du har bett om?

Jag har på sista tiden sett en hel del människor få exakt vad de har bett om, men......vad man inte har räknat med är allt som kommer med som man inte räknade med.
Så man måste vara försiktig om vad man ber om, man har en vision om hur saker och ting ska utspela sig men det är oftast bara en illusion.
Man tvingas helt plötsligt hantera alla möjliga slags sanningar om människor, om sig själv i detta man har gått och längtat efter som man nu fått.
Mest så tycker jag att mycket är väldigt förrvirrande just nu, man känner en sak en dag och nästa dag vill man inte alls och så håller det på fram och tillbaka.
Ibland vill man saker som man inte är redo för så man vill påskynda processen.
Det är mycket klagande nu, folk är inte nöjda med ditt eller datt, eller så letar folk något att prata om för att munnen ska gå.....detta inkluderar även mig.
Jag vill också anknyta till folk i min vardag och den gemensamma nämnaren är att klaga eller hitta fel på andra och så har det blivit.
Man dömer och fördömer och har bättre lösningar på allas problem.
Nä fy...detta måste man lägga ner.
Då är det bättre att man är tyst och tänker på fågelkvitter istället.
Och läs för guds skull inte nyheterna.....då vill man bara att världen ska explodera pga allt jävla trams politikerna och de stora företagen håller på med, allt elände och korrupta ledare och alla krig man tjänar pengar på.....det under mänsklighetens värdighet att hålla på med allt detta mörka och destruktiva.
Ska sluta läsa omgående, det är som att sitta på jobb och se 3 åringar i sandlådan och slår varandra med spadar i huvudet och skyller på varandra.
Väldigt låg nivå med välutbildat folk med vackert språk och folk köper det...som vi köper allt annat skit som vi inte behöver.
Igår visade jag min dotter en video som handlade om 60 talet om hur den tidens ungdom protersterade över kriget genom att stoppa blommor i gevärpiporna som soldaterna höll, de var trötta på döden och lidandet deras land orsakade både deras egna unga soldater och andras civilbefolkning där de hade invaderat.
De hade inget fancy språk och hade inga manipulerande tal, de talade från hjärtat och använde förnuft, det är nog vad världen hade behövt idag, peace <3

torsdag 7 juli 2016

Hormoner vs Kärlek

Om vi är en kosmisk slump......varför i hela världen gör vi livet så viktigt då?
Om vi bara lever för att vi har råkat lyckas att födas...varför gör vi då en så stor grej av det?
Om man inte tror på en religion eller ett högre medvetande, vad finns det för egentlig mening med hela grejen att leva?
Är det då värt det?
Man vaknar på morgonen och äter för att överleva, sen går man till jobbet för att överleva, sen tittar man på tv för att underhålla sig lite, sen går man och sover för att orka överleva igen.
Runt och runt som en klocka, nya tider att passa och nya måsten, för överlevnads skull.
Och det livet jag beskriver är ganska gott om man jämför med många andras i tredje världen som exempel.
Sen finns det dom som försöker pressa in resor och upplevelser för att känna något syfte med det hela....men för vad om det i slutänden inte betyder något för någon , om vi nu bara är en slump då.
Var finns drivkraften att vilja fortsätta kämpa? För alla som lever vet att det också är en ständig kamp....mot tiden, med pengar, med kärlek och förluster.
Men om man nu tror att man är en slump, så tänker man också att kärlek bara är en bunke hormoner som aktiveras i kroppen av olika utlösare för att fortplanta sig...som resten av djuren/naturen.
Men vad ska man då med kärlek till?
Då blir det mest en massa trams med hormoner som ställer till det för en.
Och kärleken till ens barn...ja det är ju bara en instinkt vi föräldrar får naturligt och det handlar om överlevnad av avkomman.
När man tänker så och det är ens sanning, varför i hela världen fortsätta kämpa i detta ekorrhjul och behöva ta itu med allt detta slumpmässiga?
Känslor...det är också styrt av en massa kemiska ämnen i kroppen osv, så då kan man tycka att dessa är onödiga och hindrar oss från våra satta mål i detta korta och meningslösa liv.
Ens liv kanske är meningsfullt för någon, men det spelar ju ingen större roll för den personen spelar ju ingen roll i slutänden heller.
För mig är detta ologiskt, onaturligt och fullständigt meningslöst.
Jag har ett inre vetande att det finns mer än vad vi ser där ute, att vi har ett högre medvetande och att detta livet bara en lek, ett spel eller en pjäs i livets drama där vi ska lära oss större saker, känna allt som går att känna, utveckla vårt inre på ett sätt så att allt till slut mynnar ut i en enda sak.....och det är kärlek.
Hela vårt samhälle, lagar och regler är byggda på det om man analyserar det riktigt på djupet, kärlek till andra eller kärlek till sig själv.
Så visst spelar känslor roll.....det spelar all roll.........
Men känslor har blivit obekväma, de medicinerar vi bort, eller förtränger....de får liksom ingen plats längre i den takten som vi går i nu.
Vi får liksom inte vara "fel" eller unika som individer längre utan att bestraffas av antingen samhället, vännerna eller familjen.
Då ska man förlöjligas eller dumförklaras eller så är man oansvaring för att man rör om i grytan.
Barn ska gå i led och följa instruktioner, annars blir de obekväma.
De ska klara av vissa mål i skolan, satt av samhällets pelare för att få rätt programmering in i detta styrda samhälle för att sen bli duktiga arbetare, avlare och lagLYDIGA medborgare.
För det är ju det som är HELA meningen med livet....nja, om man inte har ett annat perspektiv på saken då.
Sen det här med att verkligen leva, det får man göra på sin fritid, det har vi tillåtelse till, inom vissa osynliga ramar då.....man bör hålla sig inom normen, annars blir det ganska jobbigt, för en själv då.
Men visst vi är fria att strunta i att jobba, strunta i att äta, i att bo varmt, i att ha förlorat kontakt med familj och vänner pga den livs stil man har valt.
Men det får mig att undra om vi inte sitter i ett osynligt fängelse där vi är förhindrade att uttrycka vem vi egentligen är och vad vi tror på om vi riskerar att förlora så mycket som vi behöver och de människor vi så högt älskar.
Det som är intressant är att vi har varkens tid, ork eller intresse att tänka på sådana här saker......
Undrar varför....kan det vara så att livet i lådan kan vara ganska krävande ;)
Dessa tankar höll mig uppe inatt, och jo...det gick bra att tänka, jag har ju semester nu :)
Mycket hormoner/kärlek till er som läser, oavsett vilka känslor du har mot/för mig, kraaaam





lördag 4 juni 2016

Sitter du i ett mentalt fängelse?


Kärlek är  lätt men ändå full av lager som man försöker förstå.
Alla som har upplevt föräldraskap har upplevt den där stora kärleken, men när tar den slut då? kan det ta slut?
Älskar man av plikt eller för att det förväntas av en?
Det där är nog så individuellt som det bara kan vara...
Slutar man älska sina barn när de inte längre kan påverkas av en eller när de lever ett liv som inte passar in i ens sätt att se saker på?
Detta känner jag att jag måste titta på......ta itu med för att bli hel på något sätt.
Jag har förstått att man visst kan älska oändligt men ändå inte tycka om personen...kanske inte gillar den människans val i livet och därmed tar avstånd.....men inte helt för där finns en kärlek någonstans som hindrar en från att kapa banden.
Den personen som älskar dig men inte tycker om dig verkar vara oförmögen att ta emot din kärlek, tillit och närvaro.
Man tittar in i sig själv och undrar vad ens roll i detta är......
Ibland är det bara så att man har gått sina egna vägar och skaffat sig egna livserfarenheter, jag är hemskt ledsen om det har upprört folk så till den milda grad att de har satt upp en mur för att man inte ska kunna komma in.
Gör inte hjärtat hårt och näven stark, man måste följa flödet och se förändringar i andra för att kunna släppa stenen i sitt hjärta och själv må bra.
Detta kanske inte verkar vettigt o läsa men detta är mer för mina känslor just nu.
Ta av er offerkoftan och ta ansvar för de val du själv har medverkat i, man har alltid ett alternativ, och om det är rädsla som drivit er att göra vissa val som ni inte ville, ja men då är det rädslan ni ska ta fatt i och överkomma.
Varje beslut ni någonsin har tagit har varit era egna, och våga då äga dom och skyll inte er bitterhet på andra som bara kommit med förslag på val.
Om man värdesätter pengar mest, då är det det som kommer att omge dig och det är det som du kommer att krama hårt om natten och hålla dig sällskap på dagen.
Om du värdesätter dina barn mest, då är det de som kommer att finnas där i alla aspekter av ditt liv.
Men om du prioriterar annat...........
Du kan inte få en planta att växa utan omsorg och uppmärksammhet och närig, så sluta förvänta dig en vacker trädgård att vandra i när du inte ens är där och sköter den.
Och den är så väldigt enkelt att sköta...kärlek, närvaro och lite engagemang. Thats it!
Krävs inte mer.....men verkar vara nog så svårt.
Jag ber inte någon om någonting längre.....det verkar bara väcka bitterhet hos folk sen när man inte kan ge tillbaka i exakta mått, du vet den där millimeterrättvisan som hänger på en skör tråd till fullständig kaos och bitterhet.
Nej, det vill jag inte ge till någon nu när jag har sett vad det kan göra mot människor som inte har förmågan att ta ansvar för sitt inre liv och är oförmögna att se sin del i allt.
Det är alltid lättare att peka på andra och slippa komma till insikter om en själv.
Lycklig är den som lever i en värld full av idioter, ovetandes om sina egna brister!.
Det jag vill komma fram till är att man måste verkligen titta på sig själv länge i den där spegeln och inse sin roll i allt som har utspelat sig i ens liv och äga det, det är bara då du kan bli fri från bitterheten, offerkoftan och välja din väg utifrån dig själv.....det är egentligen bara det som funkar.
Jag är fri, så fri man nu kan vara i denna värld, så sitt inte där inne och titta på mig genom ert galler som ni själva har byggt runt om er själva.
Skaffa er en fil och börja ta bort det fängelset ni omger er i, arbetet börjar på insidan.
Peace <3

söndag 29 maj 2016

Släppa taget

Ibland måste man som sagt ta jobbiga beslut.....hjärtat säger en sak men man inser att vissa människor har inte plats i ens liv längre.
Det känns som om hjärtat ska brista men man gör det man måste, för man ska inte titta tillbaka och bjuda in det man är färdig med....det livet var då och nu måste man gå in i något nytt....något som för positiva erfarenheter med sig och inte dramatik.
Det betyder inte att man inte älskar eller bryr sig om, det betyder bara att man väljer det som är bäst för en själv....man måste lära sig att tänka på sitt eget liv och var man är på väg.
Det finns en hel del som jag har lämnat bakom mig och fler lär det bli på livets resa,
Allt handlar om energier, positiv energi drar till sig just det och negativ drar till sig precis det.
Jag vill ha omtänksamma och äkta personer runt omkring mig, inte bara behandla mig bra utan alla andra som kommer i deras väg också.
För det dom kan göra mot andra, det kan de också göra mot mig när det inte passar längre eller när de inte får som de vill.
Seperationen har börjat, man har börjat skiljas åt från det som inte är på samma nivå som en själv, rent själsligt är man på olika frekvenser och man förstår inte varandra längre.
Jag har svårt att släppa taget men jag håller på att lära mig det nu.......
Man måste hitta sig själv och sedan vara äkta...på riktigt


torsdag 26 maj 2016

Nu händer det grejor!!

Det finns vissa saker som verkar vara förutbestämda.......
Man kan ta olika vägar för att försöka undvika att reda ut saker på riktigt, bara för att komma på att det bara blir värre och värre, livet tvingar en till att ta ställning för eller senare, väljer man det senare så måste man vara beredd på att ta massivt med skit, men om det är den mängden som krävs för att man ska utvecklas....ja då är det helt rätt när man tittar tillbaka i backspegeln.
Hur många gånger har man inte kommit på att om jag inte hade träffat just den personen just då i livet så hade jag inte gjort si eller så och inte hamnat just där jag är nu....precis där jag ska vara.
Men detta är en lång process som nu på senare tid verkar accelerera allt fortare, särskilt om man inte är just där man ska vara.
Så nu är tiden för extremt hårda beslut, livsförändrande beslut....skrämmande va?
Antingen känns det som om man är inne i ett evigt rullande hamsterhjul och man verkar inte vara förmögen att kliva av, och mår sämre och sämre, allt förblir oförändrat och man trivs inte, vill kliva av men det känns väldigt farligt.
Det är ok, spring i det hjulet då i resten av ditt liv, det är helt upp till dig, du behöver bara rättfärdiga det för dig själv och ingen annan.
Eller så händer det en väldigt massa saker och man vet varkens ut eller in, får den ena käftsmällen efter den andra och man kämpar emot, ska vara stark, att våga vägra att ta ett beslut. Eller ändra någonting som en gång stämde med dina känslor, men har nu ändrats.
Har ni tänkt på ert liv på sista tiden?
Gamla minnen som dyker i tankarna jämt och ständigt, saker man gjort, känslor man haft osv.
Många har börjat reflektera över sina liv och vart de är på väg, var det verkligen bättre förr, eller förskönar vi bara det förflutna?
Reflektera gärna, men glöm inte att det är framåt vi ska......
2013.....värsta skitåret i mitt liv, allt gick fel, kvittade vad jag gjorde, det var bara smäll på smäll, läxa efter läxa.......så stark jag blev, det var helt perfekt nu när jag tänker tillbaka, det ledde mig till att ta ett beslut som jag omöjligt hade varit redo för om jag inte hade gått igenom den skiten då..2013.
Ett beslut som jag behövde ta.....jag drog rejält i handbromsen och stannade bara för att andas....som jag så väl behövde.
Jag höll på att klämma in år av erfarenheter inom en liten tidsram, det var så intensivt att jag tappade fotfästet rejält, tappade bort vart jag var på väg......men jag behövde uppleva det.
Jag hade en livsfilosofi och det var......när man blir gammal och tittar tillbaka på sitt liv, så ska man inte ångra alla de saker man inte vågade göra.
Så jävlar vad jag vågade!!!
Jag tog varje tillfälle att få så många upplevelser jag kunde....
Jag har kommit ut ur det som en ny person med mer perspektiv, mindre dömande och med mer kärlek och ödmjukhet i hjärtat.
Bitterhet, vad är det?
Den har flygit sin väg för att aldrig mer återkomma.
Slutresultat?
Ok kanske inte slutresultat för färdig blir man aldrig.... men nu är jag helt plötsligt vegitarian, på väg att utforska möjligheterna på att bli vegan.
Dricker inte en droppe alkohol, känner inte mycket sug efter sötsakerna som innan (förutom vissa dagar i månaden hi hi)
Har börjat meditera, lever efter vad hjärtat säger istället för det evigt surrande,dömande , skitjobbiga och självkritiska tankarna.
En klok kvinna sa en sak till mig för en tid sen.......när man tror att man ska dö av allt som händer i en jobbig livs situation, så gör man inte det...man ömsar bara skinn och kommer ur det vackrare och starkare.
Peace!

söndag 22 maj 2016

Dags att spy ut lite på detta jävla samhället vi lever i!!!!!

Vaför är det så att man ibland låter sitt kontrollbehov och osäkra ego ta över?
För är det inte så att de som är snabba att kritisera andra ofta har ett behov av att rikta sin uppmärksamhet utåt?
Det verkar vara en flykt för att slippa ta tag i sina egna problem och osäkerheter...man pekar på andras brister för att slippa arbeta på sig själv.
Om man är väldigt upptagen med viktigare saker, ja då finns det verkligen ingen tid att peka på andra och lägga näsan i blöt där den inte är önskad.
Varför gör inte han si eller så, för det är vad som förväntas av honom? Förväntas av vem? Av dig?
Vilken roll har du i detta? Jasså, ingen? Men vem fan e då du att tycka och tänka om mig?
Är du en moralpolis som tagit på dig ett eget uppdrag?
Lev och låt leva, nu e vi tillbaka på kontroll igen.
Låt mig få berätta om kontroll..........
Vi föds på sjukhus och registreras, sen en vecka senare ska det göras hembesök av bvc.
Det skrivs i journalen om din hemmiljö.
Sen ska det vägas och mätas , kontrolleras...som om vi föräldrar inte är kapabla att se och känna om något är fel själva.
Vi är ni inne i systemet....vaccinationer på löpande band, det förväntas av oss goda föräldrar och vi bör inte ifrågasätta något.
Sen börjar kontrollerna av barnets utveckling, kan han sitta, le, följa med blicken? kan han bygga klossar när han e 2 år osv.
Passar man inte in där, då ska det registreras i systemet så att han får rätt hjälp heter det......
Sen ska vi inte snacka om förskolan....det kunde vara världens underbaraste jobb och miljö för barnen med rätt förutsättningar.....Här ska det utvecklas och påtvingas aktiviteter som långt ifrån passar alla dessa barn, men de måste lära sig att lyda för att det ska fungera smidigt, och tacka gud för att många barn är födda rebeller ( helst i trotsåldern hihi).
Sen är det dags för skolan, där alla ska passa in, man får inte vara konstig eller sticka ut, och även om man har följt kontrollerna hela vägen och varit en lydig och duktig förälder som litar på systemet och verkligen tror att allt detta är för barnens bästa....så får man en chock när man inser att ens barn inte för den hjälp han har rätt till.
Det finns FETA sprickor i systemet, då helt plötsligt ska man på ett värdigt sätt försöka kämpa för att ens barn ska ha det bra i det påtvingade systemet...styrt av PENGAR!!
En självklar rättighet mina barn har är att få känna sig trygga i skolan som staten TVINGAR dom att vara i varje dag!!
Där har jag som förälder inga rättigheter och inte barnen heller, bryter man mot det, ja kommer soc att knacka på dörren och hela ens värld håller på att rasa.
De har den makten....det är ofta rädslan som hindrar en från att lyssna på mammahjärtat.
Om allt går smidigt och barnen passar in i systemet, men då finns det ingen anledning att ifrågasätta något.
Men jag har alla anledningar i värlen att ifrågasätta hur allt är uppbyggt , mina barn passar inte in i detta sjukt kontrollerande system, inte jag heller för den delen, men jag har tuggat och svalt....vill ju inte verka konstig...men nu......skiter jag fullständigt i vilket!!
Jag är inte rädd för ett enda jävla skit, allt som sklulle kunna gå fel har gjort det, då förändras man, man blir STARK!
Prova att inte ta ert barn till tandläkaren ett år...se vad som händer, jag garanterar att ni blir chockerade.....
Alla dessa tjänster och erbjudande staten har till era barn......är inga tjänster i verkligheten, inte om ni väljer att avböja.
Då jävlar vänder det snabbt från gulligull till ett jävla liv med rättsliga åtgärder.
Men fortsätt att säga att du är fri, upprepa det varje dag....det behövs för de som har vaknat.
Jag har suttit på så många möten med skolan, rektor, kuratorer, specialpedagoger för att prata, vädja, hota mig till hjälp för mina barn.....det tar på ens krafter, kan inte ens förklara.
De tror att man är dum i huvet, smeker en med ord utan att svara på direkta frågor eller komma med verkliga lösningar....för det handlade aldrig om mina barns välmående, det handlar om pengar...så varför får inte våra skolor mer pengar? Jo för att staten skiter väl i hur vi egentligen mår, barnen investeras det inte i.
Inte nog med allt detta, sen ska folk som inte har med ens affärer att göra, snoka, lägga sig i och tro sig ha rättigheter att döma ut varandra, skvallra om varandra och sätta dit varandra.....
Nä, någon måtta får det vara...nu får ni börja vara snälla mot varandra istället och stötta, uppmuntra, höja varandra.
Vi är inte alla lika, vi är olika och det i sig är bara underbart, peace!

tisdag 17 maj 2016

Släppa taget eller inte?

Ibland känns det som om man har fastnat i en situation och istället för att ta ett beslut så hänger man kvar där pga att det är läskigt att ta itu med saken.
Man vet vad man har men inte vad man får......
Som allting annat finns det både positiva och negativa saker på samma gång, frågan är då om det positiva överväger och om det är värt att stå ut med det negativa.
Det är ju verkligen upp till var och en, men man bör ta ett aktivt beslut inom sig då, det är inte bra för själen att ständigt klaga över saker man inte orkar ta tag i och fortsätta i en hopplös situation.
Tar man beslutet att jo, det är ändå värt det, då får man ju sluta gnälla och vara nöjd med sitt beslut.
Annars kanske det inte var det rätta då iallafall.
Jag tror att det värsta som kan hända är att bitterheten tar över, då blir livet bara en stor och lång pina och man väntar i princip på att dö för att be alla att dra åt helvete.
Vad jag vill komma fram till är nog att man väljer själv vem man vill vara, vill jag bli/vara sån som alltid klagar, surar och tycker folk bara är dumma i huvet.
Jag var själv på väg dit ett tag, tyckte att folk var falska jävla backstabbers och alla ville bara ha o ha utan att verkligen ge tillbaka.
Tills jag insåg att det var mitt val att bli behandlad så..........
Jag var verkligen inte värd att bli bemött på det sättet, men eftersom jag tillät det själv, ja då var det bara naturligt att det hände.
Folk som vill ha, de söker folk som gärna ger......sen är det igång.
Det handlar egentligen om att sätta gränser för vad man kan ta och älska sig själv tillräckligt mycket för att sätta stopp.
Sen så kan det också hjälpa att ge utan att förvänta sig något tillbaka, för annars lär du bli besviken hela livet och bitter som fan.
Ge för givandets skull, ge för att DU vill och för att det är en sådan människa du är, det är det som gör att du mår bra, men vänta dig inget i retur...då har du en chans att klara dig undan bitterheten.
Ibland måste man bara acceptera läget och gå vidare, den enda som blir blodig av att banka huvudet i väggen är du själv.
Den enda som mår dåligt av att bära på allt hat är du.
Ibland måste man helt enkelt lära sig när det är dags att släppa taget om människor som inte längre har en plats i ens liv, när de endast bidrar med drama, negativitet, skuld och ångest.
Det handlar inte om att ge upp på folk, det handlar om att man måste sluta sopa banan framför dom, man hjälper inte ett skit, man förlänger bara eländet för båda.den som vill hjälpa och den som bara glider fram.
Detta året handlar mycket om att konfronteras med sina problem, hantera och SLÄPPA taget om det som inte tjänar dig.
Rädslor, ilska, bitterhet, svartsjuka, vara en dörmatta osv  och det kommer att komma in massivt för att man ska ha en chans att bena ut allt gammalt skit som inte längre har en plats hos dig.
Detta är utrensningens år, rensa ditt inre hus, och ja...det innebär stora förändringar för väldigt många men det är nödvändigt för det nya som ska komma.
Om man gör sitt jobb, då kommer det att bli helt fantastiskt och väldigt befriande.
Detta är också sanningens år, allt kommer fram till ytan och man blir mer eller mindre tvingad att ta tag i saker, för det kommer att återkomma tills du har släppt det.
Så lycka till o ha det gott!!


söndag 15 maj 2016

Kan kärlek bota allt?

Har lite tankar på sista tiden, varför finns det folk som kräver så mycket uppmärksamhet?
Så till den grad att man hittar på händelser och manipulerar fram situationer för att folk ska tycka synd om och uppmärksamma en.
Jag undrar hur det känns.......att få uppmärksamhet på falska grunder, var tillfredställer det?
Om man lever i sanning och gör bra saker för andra och sig själv, då får man oftast den responsen man behöver.
Eller är vi då tillbaka till det där med att man bara ska ha och ha och man får aldrig nog?
Jag tänker att om man ger kärlek så lever man i en positiv energi och då behöver man inte stjäla andras för man har tillräckligt själv.
Är det så att de som är fattiga själsligt behöver suga ut kraften från andra för att känna att de lever?
Om det aldrig någonsin räcker, om det kvittar hur mycket man får så vill man bara ha mer och mer.....borde man inte någonstans börja tänka efter då?
Bör man inte se sig själv i spegeln och undra vad man håller på med?
Vill man inte se sin egen del?
Fast nej, då måste man ju ändra på sig och det är jobbigt, för det är alla andra det är fel på, mest fel är det på dom som synar ens bluff, de är ju helt dumma i huvet och totalt oförstående och hjärtlösa.
De som inte vill delta i dessa draman och som har annat att göra än att lyssna på lögner och fantasier från fullkomligt verklighetsfrämmande människor.
Jag brukade försöka hjälpa dessa vilsna själar som behövde den där uppmärksamheten och kärleken.....trodde att kärlek kunde bota allt.
Men jag har insett att det är bara kärleken till sig själv som kan bota dessa besvär.
Du kan älska dig gul o blå och vända ut och in på dig själv för dessa personer men det gör ingen nytta så länge de inte kan älska och respektera sig själva.
Man matar bara beteendet, för då funkar det ju att bete sig så här....då fortsätter man.
En egoist tänker bara på sig själv, men det innebär inte att den älskar sig själv.
Om egoisten inte längre kan utnyttja folk och få sina behov tillfredställda av människor runt omkring dem, då blir deras liv extremt hårt och ensamt.
Därför försöker de desperat hålla kvar snälla och givande människor omkring sig för att känna sig sedda och att de lever.
Så som jag ser det så har man ett val i allt detta......andras lycka är inte ditt ansvar, det är deras......
Det är inte ditt jobb att gå och strö blommor på marken framför dessa som vägrar delta i sin egen läkning.
Om dessa behöver crasha rejält för att vakna upp, låt dem.....
Låt dom bli hemlösa, hungriga eller ensamma.....ge dom en chans att få se sin egen spegelbild och hitta sina egna lösningar på problemen.
SEN kan du hjälpa dom, finnas där, stötta och älska.
Ibland behöver man förlora något värdefullt för att kunna uppskatta det goda man faktiskt har, hur litet det än är.
Det jag förmedlar här är endast från mina livserfarenheter och från mitt sätt att se saker på, kan det hjälpa någon annan så är det bra, om inte.....då har du tyvärr slösat din tid :)
Ha en underbar söndag och glöm inte att värdesätta och älska dig själv

fredag 13 maj 2016

Programmering och kontrollbehov

Har du någonsin tänkt på varför du existerar?
Det borde ju vara den ultimata frågan, enligt mig då :)
Jag menar bara att jag fyller snart 40 år och har upplevt så mycket i mitt liv, har verkligen pressat in erfarenheter, så gör man när man är nyfiken på livet, människor och allt runtomkring.
En viktig sak som jag har lärt mig av all drama är att det ordnar sig....det ordnar sig verkligen alltid i slutänden.
Man tror att man är så svag ibland och att man inte klarar mer, men DÅ visar livet att man klarar lite till, och lite mer osv.
För tro mig, det tar aldrig slut....läxorna.
Ibland behöver man förlora för att uppskatta det som faktiskt finns kvar och det man har haft hela tiden.
Vi är så otacksamma och tycker att allting är så självklart, vi vill ha mer och mer och till sist fastnar vi i en värld där saker betyder mest.
Ok, men när du dör, vad lämnar du bakom dig?
Kanske ett par ungar som inte kommer sakna dig så värst mycket, för att istället för att se dom som ditt värdefullaste så samlade du bilar, fina hus, status och såg ditt jobb som värdefullast.
Så dom ärver allt det där och värderar dig i pengar istället.
Fokuserar på hur mycket pengar de kan få ut av arvet och inte på hur dom saknar dig och hellre haft dig kvar.
Men jag snackar bara en massa goja, för livet handlar väl om var man lägger sin tid, eller?
Alla måsten som verkar så livsnödvändiga och är så hårt inprogrammerade sedan tidig ålder.
Sitt still!Lyssna!Lyd!Se normal ut! Uppför dig ordentligt!Bete dig normalt förfaaan!Sluta vara Skämmig!!Gör dina läxor!kom i tid!
Man ska se ut på ett visst sätt, gå på ett annat,inte ifrågasätta saker som man inte kan förklara.
Man får absolut inte tro att man är något, nä fyfan vad pinsamt.....
Skämmas, det ska man göra minsann om man inte lever innanför dessa ramar i samhället.
Förändring? Nej, nej och NEJ.
Det går ju inte, för det kan ju gå åt helvete och folk kan ju göra fel och då rasar min lilla värld......nej det funkar inte!
Om man bor i den där lilla lådan, då måste man ha full koll på allt i den, annars går allt sönder och då måste man ju börja TÄNKA, åååååhhhh sååååå jooooobbigt!!!
Nä, då är det fan bättre att försöka kontrollera allt och alla så att allt bara går smidigt och man kan fortsätta leva i sin bekväma comfort zone.
Men eeh så som jag ser det så verkar det väldigt utmattande och det är ett helvete att försöka få ihop sitt liv om man ska försöka kontrollera andra människor, en evig kamp.
Jag säger som barnen på jobbet, let it go, let it gooooooo :)
Bara släpp kontrollen och låt saker flöda fritt, då landar du mjukare.
För det naturligaste för oss är bara att följa med i livets flöde och se vad det tar oss, vi missar så mycket om vi hela tiden ska kämpa och streta emot för att hålla kvar människor och händelser efter våra behov och önskningar.
Man får inte glömma att vi delar våra liv med människor varje dag och alla har helt olika behov i deras livsresa.
Att försöka hålla kvar saker är lönlöst för att så fort du släpper lite så går det ändå dit det vill.
Man kan inte tvinga på någon någonting, inte i längden, det är inte hållbart, för att det ska funka så måste man ha ett järngrepp och aldrig släppa, inte ens lite....få då hittar det en väg ut.
Och nästa gång du frågar dig själv VARFÖR händer detta alltid mig!!???
Ta reda på svaret för en gång skull, varför ställa frågor när du inte letar efter svaren?
peace <3

fredag 6 maj 2016

Lite tankar för själen

Världen är full av hemligheter, och jag sitter inne med en hel del sådana.....
För du förstår att folk delar gärna med sig av sitt innersta till mig, jag tar emot det, analyserar och lär mig sammtidigt mycket om mig själv och livet.
Jag skulle aldrig ta känslig info och använda det mot någon som har gett mig ett förtroende.
OAVSETT om vi sen inte är vänner längre, eller om den personen har sårat eller skadat mig på annat sätt.
Det som sades då var i förtroende och där fanns en tillit och kärlek, det måste jag till varje pris respektera.
För om jag så snabbt glömmer allt fint jag har delat med den personen, ja då var det aldrig på riktigt från början.
Oavsett vad jag känner för vissa personer idag, så stannar detta hos mig, ni är föralltid en del av mig, av min personliga utveckling och att skada er skulle vara att skada mig själv.......för vi är alla en, jag har förstått det nu och det är så jävla vackert.
Jag har absolut varit orättvis i mina handlingar mot människor som aldrig har gjort mig illa, jag tar ansvar för det.
Vi har alla gjort fel i våra liv, men man får ta det för vad det är, livsläxor och en djupare förståelse för livets flöde och vart vi är på väg i vår resa som kallas för livet.

torsdag 5 maj 2016

Thrive.2011.Svensktextad

Kärleken ligger i hjärtat, leta där......

Om man ännu inte har vaknat upp ur sin sömn, så är det dags för den stora klockan att ringa och väcka alla på ett brutalt sätt.
Du vet när man personligen har upplevt något tragiskt eller dramatiskt som har ställt hela ens existens på sin spets.
Något som får en att fundera på livet och döden och på meningen med allt, när allt bara känns så tungt att man inte kan eller vill fortsätta, när känslorna bara rusar i kroppen och man har svårt attt få ihop vad som har hänt och hur man ska kunna gå vidare, jorden snurrar i 300 km/h och man vill bara hoppa av.
DÅ brukar det hända saker på en själslig nivå, på en vaken nivå.....man tar ett riktigt beslut i ett vaket tillstånd. Beslutet kan vara att fortsätta att kämpa, frågan är då för vad?? om det inte finns någon högre mening....är det då lönt och med tanke på all ondska i världen, VARFÖR........

Många jag känner har fått en hel del chanser på sista tiden, saker har avlöst varandra för att skaka om dem rejält.
Det kan röra sig om sjukdom, otroheter, dödsfall, förlora sitt jobb, jobbiga kärleksrelationer.
Men fan vad folk sover hårt, det är som om att de går på starkt lugnande så att de inte ska börja tänka och agera för sitt eget bästa, att inte öppna ögonen och se vad vi alla lever i.
Vi är sjuka, vår planet är sjuk av allt destruktivt som händer, man bara stänger av för att slippa ta fatt i världen och sig själv.
Vi äter giftig mat och folk rycker på axlarna, vi förgiftar vår luft och vår jord, jaha vadådå, vi kan ju inte göra något åt saken.
Psykopatiska ledare i världen skapar krig, död och ett enormt lidande för oskyldiga människor som du och jag som bara försöker leva våra liv, klä våra barn och ha tak över huvudet och mat på bordet.
Men vi här i (trygga) sverige verkar sakna total empati och tänker bara på att vi får mindre, vi som redan har lite får ge av det lilla vi har för otacksamma människor som inte vill vara som oss, anpassa sig till vårt sätt att leva, äta gris och vara glad.
Nu tycker jag det är dags att koppla på hjärnan och empatin lite.
Om de hade haft ett val så lovar jag att de hade stannat i sitt land, inte utsatt sina älskade barn för livsfara genom att ta sig hit.
Sanningen är att deras barn var i livsfara där i sitt land och oddsen att deras barn skulle överleva var redan ganska låga. när man inte kan hitta mat att ge sitt barn som skriker av hunger....då tar man chanser.
Men det har ju aldrig du upplevt eller hur? för hur kan man utsätta sitt barn för sådana risker, älskar de inte sina barn som vi gör? och varför skaffar man barn i krig och elände? Ett land i krig har svårt att förse sitt folk med mat, medicin osv, så preventilmedel är nog inte lätt att fixa om man tänker på hur svår situationen är.
Folk kommer aldrig sluta att ha sex, det är en drift lika stark som alla andra för att överleva, om så bara för att ta sig igenom dagen.
Vi i sverige som har gratis utbildning, fri skolmat till våra barn, fri a läkemedel, fri tandvård för våra barn.
Vi har allt serverat på ett fat, sen pratar folk om att vi inte har något.....
Om vi inte kan jobba, då får vi ekonomisk hjälp så att vi kan leva (jag pratar generellt), jag är medveten om att det har blivit sämre, men man behöver bara titta ut i världen och se orättvisan för att ändå kunna uppskatta det vi faktiskt har.
Är det vår DNA som avgör om vi är värda att ha mätta magar och trygga barn?
Är det bara svenskar som har rätt till trygghet?
Är vi nr 1 och "de" nr 2?
Frihet och rätten att få vara trygg borde vara alla människors första prioritet.
Just det, MÄNNISKOR......för är vi inte alla människor? Äter vi inte för att överleva? Får vi inte samma sjukdommar? Älskar vi inte alla våra barn? Delar vi inte alla ett hopp, en tro på framtiden?
Är vi inte alla skapade i samma form av livskraft med en själ som bara vill bli älskad och älska?
Om vi börjar tänka med hjärtat i kärlek till allt levande och respekten att få välja fritt, då skulle världen se annorlunda ut.
Men det börjar med dig, vi kan bara ta ansvar för oss själva och för de val vi gör i våra liv.
Vi kan inte ta ansvar för en person som inte vill tänka med hjärtat, det är deras fria vilja och deras karma.
Vi måste verkligen börja med oss själva och ta ansvar för vardagsbeslut, vad vi känner, vad vi tänker och hur vi vill leva våra liv.
Vad är viktigt för mig?
Att leva i sin egen sanning och låta ens val vara så att det resonerar med ditt hjärtas röst och inte av rösterna av andra.
Så enkelt är det.
Jag avslutar med att skicka kärlek till mänskligheten i mina tankar och med en bön om fred och frihet till alla.

söndag 17 april 2016

Tack mamma

Tack för din oändliga ström av kärlek, frihet och trygghet under min o syrrans uppväxt.
Idag är den djupt uppskattad och vi har båda blivit egentänkande och kärleksfulla individer pga dig.
Om man inte har fått uppleva den sortens kärlek som barn då kanske det är lätt att bli egoistisk och känna kärlek till och från materiella ting.
Att känna sitt eget värde baserat på vad man äger kan inte kännas skönt, för allt man äger kan man förlora och då har man också förlorat sig själv.
Det borde vara en självklarhet att få lov att bli älskad bara precis för att man är.



Mad World - Gary Jules