Det borde ju vara den ultimata frågan, enligt mig då :)
Jag menar bara att jag fyller snart 40 år och har upplevt så mycket i mitt liv, har verkligen pressat in erfarenheter, så gör man när man är nyfiken på livet, människor och allt runtomkring.
En viktig sak som jag har lärt mig av all drama är att det ordnar sig....det ordnar sig verkligen alltid i slutänden.
Man tror att man är så svag ibland och att man inte klarar mer, men DÅ visar livet att man klarar lite till, och lite mer osv.
För tro mig, det tar aldrig slut....läxorna.
Ibland behöver man förlora för att uppskatta det som faktiskt finns kvar och det man har haft hela tiden.
Vi är så otacksamma och tycker att allting är så självklart, vi vill ha mer och mer och till sist fastnar vi i en värld där saker betyder mest.
Ok, men när du dör, vad lämnar du bakom dig?
Kanske ett par ungar som inte kommer sakna dig så värst mycket, för att istället för att se dom som ditt värdefullaste så samlade du bilar, fina hus, status och såg ditt jobb som värdefullast.
Så dom ärver allt det där och värderar dig i pengar istället.
Fokuserar på hur mycket pengar de kan få ut av arvet och inte på hur dom saknar dig och hellre haft dig kvar.
Men jag snackar bara en massa goja, för livet handlar väl om var man lägger sin tid, eller?
Alla måsten som verkar så livsnödvändiga och är så hårt inprogrammerade sedan tidig ålder.
Sitt still!Lyssna!Lyd!Se normal ut! Uppför dig ordentligt!Bete dig normalt förfaaan!Sluta vara Skämmig!!Gör dina läxor!kom i tid!
Man ska se ut på ett visst sätt, gå på ett annat,inte ifrågasätta saker som man inte kan förklara.
Man får absolut inte tro att man är något, nä fyfan vad pinsamt.....
Skämmas, det ska man göra minsann om man inte lever innanför dessa ramar i samhället.
Förändring? Nej, nej och NEJ.
Det går ju inte, för det kan ju gå åt helvete och folk kan ju göra fel och då rasar min lilla värld......nej det funkar inte!
Om man bor i den där lilla lådan, då måste man ha full koll på allt i den, annars går allt sönder och då måste man ju börja TÄNKA, åååååhhhh sååååå jooooobbigt!!!
Nä, då är det fan bättre att försöka kontrollera allt och alla så att allt bara går smidigt och man kan fortsätta leva i sin bekväma comfort zone.
Men eeh så som jag ser det så verkar det väldigt utmattande och det är ett helvete att försöka få ihop sitt liv om man ska försöka kontrollera andra människor, en evig kamp.
Jag säger som barnen på jobbet, let it go, let it gooooooo :)
Bara släpp kontrollen och låt saker flöda fritt, då landar du mjukare.
För det naturligaste för oss är bara att följa med i livets flöde och se vad det tar oss, vi missar så mycket om vi hela tiden ska kämpa och streta emot för att hålla kvar människor och händelser efter våra behov och önskningar.
Man får inte glömma att vi delar våra liv med människor varje dag och alla har helt olika behov i deras livsresa.
Att försöka hålla kvar saker är lönlöst för att så fort du släpper lite så går det ändå dit det vill.
Man kan inte tvinga på någon någonting, inte i längden, det är inte hållbart, för att det ska funka så måste man ha ett järngrepp och aldrig släppa, inte ens lite....få då hittar det en väg ut.
Och nästa gång du frågar dig själv VARFÖR händer detta alltid mig!!???
Ta reda på svaret för en gång skull, varför ställa frågor när du inte letar efter svaren?
peace <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar