Sitter du i ett mentalt fängelse?

Kärlek är  lätt men ändå full av lager som man försöker förstå.
Alla som har upplevt föräldraskap har upplevt den där stora kärleken, men när tar den slut då? kan det ta slut?
Älskar man av plikt eller för att det förväntas av en?
Det där är nog så individuellt som det bara kan vara...
Slutar man älska sina barn när de inte längre kan påverkas av en eller när de lever ett liv som inte passar in i ens sätt att se saker på?
Detta känner jag att jag måste titta på......ta itu med för att bli hel på något sätt.
Jag har förstått att man visst kan älska oändligt men ändå inte tycka om personen...kanske inte gillar den människans val i livet och därmed tar avstånd.....men inte helt för där finns en kärlek någonstans som hindrar en från att kapa banden.
Den personen som älskar dig men inte tycker om dig verkar vara oförmögen att ta emot din kärlek, tillit och närvaro.
Man tittar in i sig själv och undrar vad ens roll i detta är......
Ibland är det bara så att man har gått sina egna vägar och skaffat sig egna livserfarenheter, jag är hemskt ledsen om det har upprört folk så till den milda grad att de har satt upp en mur för att man inte ska kunna komma in.
Gör inte hjärtat hårt och näven stark, man måste följa flödet och se förändringar i andra för att kunna släppa stenen i sitt hjärta och själv må bra.
Detta kanske inte verkar vettigt o läsa men detta är mer för mina känslor just nu.
Ta av er offerkoftan och ta ansvar för de val du själv har medverkat i, man har alltid ett alternativ, och om det är rädsla som drivit er att göra vissa val som ni inte ville, ja men då är det rädslan ni ska ta fatt i och överkomma.
Varje beslut ni någonsin har tagit har varit era egna, och våga då äga dom och skyll inte er bitterhet på andra som bara kommit med förslag på val.
Om man värdesätter pengar mest, då är det det som kommer att omge dig och det är det som du kommer att krama hårt om natten och hålla dig sällskap på dagen.
Om du värdesätter dina barn mest, då är det de som kommer att finnas där i alla aspekter av ditt liv.
Men om du prioriterar annat...........
Du kan inte få en planta att växa utan omsorg och uppmärksammhet och närig, så sluta förvänta dig en vacker trädgård att vandra i när du inte ens är där och sköter den.
Och den är så väldigt enkelt att sköta...kärlek, närvaro och lite engagemang. Thats it!
Krävs inte mer.....men verkar vara nog så svårt.
Jag ber inte någon om någonting längre.....det verkar bara väcka bitterhet hos folk sen när man inte kan ge tillbaka i exakta mått, du vet den där millimeterrättvisan som hänger på en skör tråd till fullständig kaos och bitterhet.
Nej, det vill jag inte ge till någon nu när jag har sett vad det kan göra mot människor som inte har förmågan att ta ansvar för sitt inre liv och är oförmögna att se sin del i allt.
Det är alltid lättare att peka på andra och slippa komma till insikter om en själv.
Lycklig är den som lever i en värld full av idioter, ovetandes om sina egna brister!.
Det jag vill komma fram till är att man måste verkligen titta på sig själv länge i den där spegeln och inse sin roll i allt som har utspelat sig i ens liv och äga det, det är bara då du kan bli fri från bitterheten, offerkoftan och välja din väg utifrån dig själv.....det är egentligen bara det som funkar.
Jag är fri, så fri man nu kan vara i denna värld, så sitt inte där inne och titta på mig genom ert galler som ni själva har byggt runt om er själva.
Skaffa er en fil och börja ta bort det fängelset ni omger er i, arbetet börjar på insidan.
Peace <3