Vi bara rusar genom livet, försöker att hitta sätt att inte tänka på allt det tråkiga, hålla oss sysselsatta, leta efter nästa fix som kan få oss att känna att vi lever.
Och visst, det kan väl kännas bra ibland, eller i stunden så länge man slipper stanna upp och titta på sig själv, vi kan nämligen inte springa ifrån oss själva.......
Om samma historier upprepas gång på gång fast med olika människor, då kanske man ska titta på sig själv och se vilken roll man hade i detta, för att slippa springa och kanske bli lycklig på att lösa sina problem istället för att peka på alla andra.
Vi är så upptagna att vi ibland inte tänker på att vårda relationer, jag ser väldigt tråkiga konsekvenser av detta nu på nära håll, att det är försent, att skadan inte kan repareras.....snälla vårda de ni älskar annars kommer ni att förlora dem en dag.
Kan vara ett barn, vän eller partner som man tar för givet och man tänker att man har tid.....
Jag ser relationer ta slut för att man inte pallade eller tänkte på sig själv och sin bekvämlighet för mycket, den som mår sämst är den som skitit i det och i slutänden blir avvisad, tänk på det.
Om man inte finns och ställer upp i personen man älskars liv, då lär sig den att leva utan dig med bara besvikelse kvar.....
Därför handlingar visar mer än alla ord som sägs, det är det som räknas i slutänden, och om handlingarna har visat en gång på gång att man inte betyder någonting......då är det ens sanning
När man då håller denna sanning och den är väl ingrodd i ens innersta, då är det väldigt svårt att förändra den.
Tycker bara att det är väldigt väldigt synd och önskar att folk kunde lära sig att värdesätta personer som faktiskt älskar en och försöka vårda den relationen istället för att bara tänka på sig själv och sina behov, vad det nu än är som är viktigare än ditt barn, partner eller andra du borde vårda.
Ingenting är viktigare än goda relationer, du kan ha allt i världen, men har du ingen att dela det med i ömsesidig kärlek så lovar jag att i slutänden så betyder det ingenting, det är ett allmänt känt faktum.
Allt detta lidande, för vad?
Pengar?
Jobbet?
Drogerna?
Egoismen?
Makten?
Bekräftelsen från andra som egentligen inte betyder så mycket i slutändan?
För vad?
Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå och hoppas att vissa vaknar upp ur sin dvala och förändrar saker och ting innan det är försent.........
