Om man ännu inte har vaknat upp ur sin sömn, så är det dags för den stora klockan att ringa och väcka alla på ett brutalt sätt.
Du vet när man personligen har upplevt något tragiskt eller dramatiskt som har ställt hela ens existens på sin spets.
Något som får en att fundera på livet och döden och på meningen med allt, när allt bara känns så tungt att man inte kan eller vill fortsätta, när känslorna bara rusar i kroppen och man har svårt attt få ihop vad som har hänt och hur man ska kunna gå vidare, jorden snurrar i 300 km/h och man vill bara hoppa av.
DÅ brukar det hända saker på en själslig nivå, på en vaken nivå.....man tar ett riktigt beslut i ett vaket tillstånd. Beslutet kan vara att fortsätta att kämpa, frågan är då för vad?? om det inte finns någon högre mening....är det då lönt och med tanke på all ondska i världen, VARFÖR........
Många jag känner har fått en hel del chanser på sista tiden, saker har avlöst varandra för att skaka om dem rejält.
Det kan röra sig om sjukdom, otroheter, dödsfall, förlora sitt jobb, jobbiga kärleksrelationer.
Men fan vad folk sover hårt, det är som om att de går på starkt lugnande så att de inte ska börja tänka och agera för sitt eget bästa, att inte öppna ögonen och se vad vi alla lever i.
Vi är sjuka, vår planet är sjuk av allt destruktivt som händer, man bara stänger av för att slippa ta fatt i världen och sig själv.
Vi äter giftig mat och folk rycker på axlarna, vi förgiftar vår luft och vår jord, jaha vadådå, vi kan ju inte göra något åt saken.
Psykopatiska ledare i världen skapar krig, död och ett enormt lidande för oskyldiga människor som du och jag som bara försöker leva våra liv, klä våra barn och ha tak över huvudet och mat på bordet.
Men vi här i (trygga) sverige verkar sakna total empati och tänker bara på att vi får mindre, vi som redan har lite får ge av det lilla vi har för otacksamma människor som inte vill vara som oss, anpassa sig till vårt sätt att leva, äta gris och vara glad.
Nu tycker jag det är dags att koppla på hjärnan och empatin lite.
Om de hade haft ett val så lovar jag att de hade stannat i sitt land, inte utsatt sina älskade barn för livsfara genom att ta sig hit.
Sanningen är att deras barn var i livsfara där i sitt land och oddsen att deras barn skulle överleva var redan ganska låga. när man inte kan hitta mat att ge sitt barn som skriker av hunger....då tar man chanser.
Men det har ju aldrig du upplevt eller hur? för hur kan man utsätta sitt barn för sådana risker, älskar de inte sina barn som vi gör? och varför skaffar man barn i krig och elände? Ett land i krig har svårt att förse sitt folk med mat, medicin osv, så preventilmedel är nog inte lätt att fixa om man tänker på hur svår situationen är.
Folk kommer aldrig sluta att ha sex, det är en drift lika stark som alla andra för att överleva, om så bara för att ta sig igenom dagen.
Vi i sverige som har gratis utbildning, fri skolmat till våra barn, fri a läkemedel, fri tandvård för våra barn.
Vi har allt serverat på ett fat, sen pratar folk om att vi inte har något.....
Om vi inte kan jobba, då får vi ekonomisk hjälp så att vi kan leva (jag pratar generellt), jag är medveten om att det har blivit sämre, men man behöver bara titta ut i världen och se orättvisan för att ändå kunna uppskatta det vi faktiskt har.
Är det vår DNA som avgör om vi är värda att ha mätta magar och trygga barn?
Är det bara svenskar som har rätt till trygghet?
Är vi nr 1 och "de" nr 2?
Frihet och rätten att få vara trygg borde vara alla människors första prioritet.
Just det, MÄNNISKOR......för är vi inte alla människor? Äter vi inte för att överleva? Får vi inte samma sjukdommar? Älskar vi inte alla våra barn? Delar vi inte alla ett hopp, en tro på framtiden?
Är vi inte alla skapade i samma form av livskraft med en själ som bara vill bli älskad och älska?
Om vi börjar tänka med hjärtat i kärlek till allt levande och respekten att få välja fritt, då skulle världen se annorlunda ut.
Men det börjar med dig, vi kan bara ta ansvar för oss själva och för de val vi gör i våra liv.
Vi kan inte ta ansvar för en person som inte vill tänka med hjärtat, det är deras fria vilja och deras karma.
Vi måste verkligen börja med oss själva och ta ansvar för vardagsbeslut, vad vi känner, vad vi tänker och hur vi vill leva våra liv.
Vad är viktigt för mig?
Att leva i sin egen sanning och låta ens val vara så att det resonerar med ditt hjärtas röst och inte av rösterna av andra.
Så enkelt är det.
Jag avslutar med att skicka kärlek till mänskligheten i mina tankar och med en bön om fred och frihet till alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar