Hormoner vs Kärlek

Om vi är en kosmisk slump......varför i hela världen gör vi livet så viktigt då?
Om vi bara lever för att vi har råkat lyckas att födas...varför gör vi då en så stor grej av det?
Om man inte tror på en religion eller ett högre medvetande, vad finns det för egentlig mening med hela grejen att leva?
Är det då värt det?
Man vaknar på morgonen och äter för att överleva, sen går man till jobbet för att överleva, sen tittar man på tv för att underhålla sig lite, sen går man och sover för att orka överleva igen.
Runt och runt som en klocka, nya tider att passa och nya måsten, för överlevnads skull.
Och det livet jag beskriver är ganska gott om man jämför med många andras i tredje världen som exempel.
Sen finns det dom som försöker pressa in resor och upplevelser för att känna något syfte med det hela....men för vad om det i slutänden inte betyder något för någon , om vi nu bara är en slump då.
Var finns drivkraften att vilja fortsätta kämpa? För alla som lever vet att det också är en ständig kamp....mot tiden, med pengar, med kärlek och förluster.
Men om man nu tror att man är en slump, så tänker man också att kärlek bara är en bunke hormoner som aktiveras i kroppen av olika utlösare för att fortplanta sig...som resten av djuren/naturen.
Men vad ska man då med kärlek till?
Då blir det mest en massa trams med hormoner som ställer till det för en.
Och kärleken till ens barn...ja det är ju bara en instinkt vi föräldrar får naturligt och det handlar om överlevnad av avkomman.
När man tänker så och det är ens sanning, varför i hela världen fortsätta kämpa i detta ekorrhjul och behöva ta itu med allt detta slumpmässiga?
Känslor...det är också styrt av en massa kemiska ämnen i kroppen osv, så då kan man tycka att dessa är onödiga och hindrar oss från våra satta mål i detta korta och meningslösa liv.
Ens liv kanske är meningsfullt för någon, men det spelar ju ingen större roll för den personen spelar ju ingen roll i slutänden heller.
För mig är detta ologiskt, onaturligt och fullständigt meningslöst.
Jag har ett inre vetande att det finns mer än vad vi ser där ute, att vi har ett högre medvetande och att detta livet bara en lek, ett spel eller en pjäs i livets drama där vi ska lära oss större saker, känna allt som går att känna, utveckla vårt inre på ett sätt så att allt till slut mynnar ut i en enda sak.....och det är kärlek.
Hela vårt samhälle, lagar och regler är byggda på det om man analyserar det riktigt på djupet, kärlek till andra eller kärlek till sig själv.
Så visst spelar känslor roll.....det spelar all roll.........
Men känslor har blivit obekväma, de medicinerar vi bort, eller förtränger....de får liksom ingen plats längre i den takten som vi går i nu.
Vi får liksom inte vara "fel" eller unika som individer längre utan att bestraffas av antingen samhället, vännerna eller familjen.
Då ska man förlöjligas eller dumförklaras eller så är man oansvaring för att man rör om i grytan.
Barn ska gå i led och följa instruktioner, annars blir de obekväma.
De ska klara av vissa mål i skolan, satt av samhällets pelare för att få rätt programmering in i detta styrda samhälle för att sen bli duktiga arbetare, avlare och lagLYDIGA medborgare.
För det är ju det som är HELA meningen med livet....nja, om man inte har ett annat perspektiv på saken då.
Sen det här med att verkligen leva, det får man göra på sin fritid, det har vi tillåtelse till, inom vissa osynliga ramar då.....man bör hålla sig inom normen, annars blir det ganska jobbigt, för en själv då.
Men visst vi är fria att strunta i att jobba, strunta i att äta, i att bo varmt, i att ha förlorat kontakt med familj och vänner pga den livs stil man har valt.
Men det får mig att undra om vi inte sitter i ett osynligt fängelse där vi är förhindrade att uttrycka vem vi egentligen är och vad vi tror på om vi riskerar att förlora så mycket som vi behöver och de människor vi så högt älskar.
Det som är intressant är att vi har varkens tid, ork eller intresse att tänka på sådana här saker......
Undrar varför....kan det vara så att livet i lådan kan vara ganska krävande ;)
Dessa tankar höll mig uppe inatt, och jo...det gick bra att tänka, jag har ju semester nu :)
Mycket hormoner/kärlek till er som läser, oavsett vilka känslor du har mot/för mig, kraaaam

LALEH - Goliat (Lyric video with fans)

Health Benefits of Spirulina

Sitter du i ett mentalt fängelse?

Kärlek är  lätt men ändå full av lager som man försöker förstå.
Alla som har upplevt föräldraskap har upplevt den där stora kärleken, men när tar den slut då? kan det ta slut?
Älskar man av plikt eller för att det förväntas av en?
Det där är nog så individuellt som det bara kan vara...
Slutar man älska sina barn när de inte längre kan påverkas av en eller när de lever ett liv som inte passar in i ens sätt att se saker på?
Detta känner jag att jag måste titta på......ta itu med för att bli hel på något sätt.
Jag har förstått att man visst kan älska oändligt men ändå inte tycka om personen...kanske inte gillar den människans val i livet och därmed tar avstånd.....men inte helt för där finns en kärlek någonstans som hindrar en från att kapa banden.
Den personen som älskar dig men inte tycker om dig verkar vara oförmögen att ta emot din kärlek, tillit och närvaro.
Man tittar in i sig själv och undrar vad ens roll i detta är......
Ibland är det bara så att man har gått sina egna vägar och skaffat sig egna livserfarenheter, jag är hemskt ledsen om det har upprört folk så till den milda grad att de har satt upp en mur för att man inte ska kunna komma in.
Gör inte hjärtat hårt och näven stark, man måste följa flödet och se förändringar i andra för att kunna släppa stenen i sitt hjärta och själv må bra.
Detta kanske inte verkar vettigt o läsa men detta är mer för mina känslor just nu.
Ta av er offerkoftan och ta ansvar för de val du själv har medverkat i, man har alltid ett alternativ, och om det är rädsla som drivit er att göra vissa val som ni inte ville, ja men då är det rädslan ni ska ta fatt i och överkomma.
Varje beslut ni någonsin har tagit har varit era egna, och våga då äga dom och skyll inte er bitterhet på andra som bara kommit med förslag på val.
Om man värdesätter pengar mest, då är det det som kommer att omge dig och det är det som du kommer att krama hårt om natten och hålla dig sällskap på dagen.
Om du värdesätter dina barn mest, då är det de som kommer att finnas där i alla aspekter av ditt liv.
Men om du prioriterar annat...........
Du kan inte få en planta att växa utan omsorg och uppmärksammhet och närig, så sluta förvänta dig en vacker trädgård att vandra i när du inte ens är där och sköter den.
Och den är så väldigt enkelt att sköta...kärlek, närvaro och lite engagemang. Thats it!
Krävs inte mer.....men verkar vara nog så svårt.
Jag ber inte någon om någonting längre.....det verkar bara väcka bitterhet hos folk sen när man inte kan ge tillbaka i exakta mått, du vet den där millimeterrättvisan som hänger på en skör tråd till fullständig kaos och bitterhet.
Nej, det vill jag inte ge till någon nu när jag har sett vad det kan göra mot människor som inte har förmågan att ta ansvar för sitt inre liv och är oförmögna att se sin del i allt.
Det är alltid lättare att peka på andra och slippa komma till insikter om en själv.
Lycklig är den som lever i en värld full av idioter, ovetandes om sina egna brister!.
Det jag vill komma fram till är att man måste verkligen titta på sig själv länge i den där spegeln och inse sin roll i allt som har utspelat sig i ens liv och äga det, det är bara då du kan bli fri från bitterheten, offerkoftan och välja din väg utifrån dig själv.....det är egentligen bara det som funkar.
Jag är fri, så fri man nu kan vara i denna värld, så sitt inte där inne och titta på mig genom ert galler som ni själva har byggt runt om er själva.
Skaffa er en fil och börja ta bort det fängelset ni omger er i, arbetet börjar på insidan.
Peace <3

Släppa taget

Ibland måste man som sagt ta jobbiga beslut.....hjärtat säger en sak men man inser att vissa människor har inte plats i ens liv längre.
Det känns som om hjärtat ska brista men man gör det man måste, för man ska inte titta tillbaka och bjuda in det man är färdig med....det livet var då och nu måste man gå in i något nytt....något som för positiva erfarenheter med sig och inte dramatik.
Det betyder inte att man inte älskar eller bryr sig om, det betyder bara att man väljer det som är bäst för en själv....man måste lära sig att tänka på sitt eget liv och var man är på väg.
Det finns en hel del som jag har lämnat bakom mig och fler lär det bli på livets resa,
Allt handlar om energier, positiv energi drar till sig just det och negativ drar till sig precis det.
Jag vill ha omtänksamma och äkta personer runt omkring mig, inte bara behandla mig bra utan alla andra som kommer i deras väg också.
För det dom kan göra mot andra, det kan de också göra mot mig när det inte passar längre eller när de inte får som de vill.
Seperationen har börjat, man har börjat skiljas åt från det som inte är på samma nivå som en själv, rent själsligt är man på olika frekvenser och man förstår inte varandra längre.
Jag har svårt att släppa taget men jag håller på att lära mig det nu.......
Man måste hitta sig själv och sedan vara äkta...på riktigt