Tack för din oändliga ström av kärlek, frihet och trygghet under min o syrrans uppväxt.
Idag är den djupt uppskattad och vi har båda blivit egentänkande och kärleksfulla individer pga dig.
Om man inte har fått uppleva den sortens kärlek som barn då kanske det är lätt att bli egoistisk och känna kärlek till och från materiella ting.
Att känna sitt eget värde baserat på vad man äger kan inte kännas skönt, för allt man äger kan man förlora och då har man också förlorat sig själv.
Det borde vara en självklarhet att få lov att bli älskad bara precis för att man är.
